Ibland vet man inte vad man ska skriva, utan bara skriver något oviktigt. Men egentligen vem bryr sig, alla och ingen. När tankarna snurra, då allt kretsar runt tankarna. Skriv dem. Som jag gör nu. Har inte bestäm att " idag ska jag skriva " utan jag bara gör det. Låter varenda tanke komma i ord. Jag tänker inte på tanken. Utan skriver den direkt. Många undrar hur jag kan skriva dikter? Var får jag idéerna ifrån? Här är svaret. Tanken kommer, jag tänker inte runt det. Jag bara skriver ner det. Av tankarna blir det rytm, av rytm blir det ord och av orden blir det dikt. Fast dikt låter fel, tycker jag och har alltid tyckt. poesi är ett bättre ord, men egentligen inte. Det är bara finare att skriva, låter bätttre. Men skulle man skriva alla tankar skulle det bli såhär, många ord, oftast för många ord. Men dem speciella tankarna, dem som blir rytm. Dem är poetiska. Dem är Poesi. Här är en poetisk klang i denna text. Kanske svår att se, men den finns. Var ärlig nu, kan du känna/hitta denna klang? För att hitta den måste man förstå vad poesi är och vad som gör den speciell. Den största delen är det fina/sorgset i poesin. Här är inget fint eller sorgset. Utan den är bara där.
Men all poesi är inte alltid en tanke. Tanken behöver heller inte handla om en själv. Man bara får en tanke, oviktig. Slöseri med tid. Visst vissa tycker det, men för att den ska bli fin. Din poesi. Ge den tid att "växa"
Tänker man för mycket på tanken ( rytm - ord - poesi ) så visst det blir poesi, fast den tappar lite "värde" inte att den är sämre eller så. Klangen är lägre, men det är forfarande poesi. Fin eller sorgsen.
---
Här är ett svar på en fråga jag fick. Kommer skriva mera om poesin. Men just nu är detta bara ett exempel. En tanke som man inte "arbetat" med.