Nu när det är helg vill man ju koppla av. Iväg på en roadtrip, och sen bara ta det lugnt. Men njaä inte redigt. Sorg kommer i stora mängder, plugga på det ... då är det en sak som fattas och det är att bli sjuk också.
Pluggar en hel del, men inget vill fastna. Kan ju beror på sorgen. Man försöker ändå, men sorgen sänker koncetrationen. Visst sorgen har alltid funnits där, men ... När chocken lägger sig kommer den rediga sorgen fram. Ingenting blir lätt, allt blir som om att gå i lera. Då kommer man till den punkten, då man har ramlat fler gånger, då man inte vill resa sig upp igen ...
Vila i frid min vän <3
Har en dikt just för dig ... Den ska snart flera få läsa när jag har orken att resa mig ur leran och lägg upp den