Jag berättade ju om att jag var poet, så jag tänkte berätta lite om det.
Som att oftas att en poets dikter har en bakgrund, en baktanke ... det vill säga att poeter väver in sina egna känslor. Dikterna beskriver kanske en känsla poeten hade vid ett tillfälle. Alla dikter måste inte vara präglad med poetens känslor. Men oftast.
Lite så är det för mig, att de flesta dikter har en bakgrund, en känsla. Men ibland kan jag, som jag tror flera poeter också gör, bara skriva något. Något man tycker är väldigt fint, kraftfullt eller vad man nu tycker. Orden kan liksom bara komma, man kanske ser något ... Det är lite svårt att förklara.